Tandläkare Utbildning Krav
Att bli tandläkare är ett ansvarsfullt yrke som kräver en omfattande yrkesexamen och yrkeslegitimation. För att kunna bedriva kvalificerad tandvård självständigt, måste tandläkare ha genomgått en gedigen akademisk utbildning.
Denna utbildning är nödvändig för att förstå och kunna behandla skador och sjukdomar som påverkar munhålan och dess angränsande vävnader.
I de flesta länder, inklusive Sverige, är det ett krav att tandläkare har avslutat en längre akademisk yrkesutbildning för att erhålla den särskilda legitimation som krävs för yrket. Tandläkare i Sverige har även förskrivningsrätt för ett begränsat antal läkemedel. Dessa läkemedel inkluderar bland annat antibiotika, smärtstillande, lugnande, antiinflammatoriska och antimykotika.
- Utbildningskrav för tandläkare:
- Gedigen grundutbildning inom naturvetenskapliga ämnen
- Lång och omfattande akademisk yrkesutbildning
- Praktisk erfarenhet genom klinisk träning
- Legitimationsprocessen:
- Godkänd examen från ackrediterad tandläkarutbildning
- Fullbordad praktik under handledning
- Godkända kvalifikationstester och licensiering
- Förskrivningsrätt:
- Utbildning i farmakologi och läkemedelsinteraktioner
- Behörighet att förskriva utvalda läkemedel
| Utbildningsnivå | Utbildningens längd | Krav för legitimation | Förskrivningsrätt |
|---|---|---|---|
| Akademisk yrkesutbildning | 5 år (i Sverige) | Examen, praktik, licensiering | Begränsat antal läkemedel |
| Postgradual utbildning | Varierar | Specialistkompetens | Utökat i vissa fall |
Yrkets Omfattning och Historik
Tandläkaryrket omfattar inte enbart att behandla skador på tänderna, utan även den muskulatur och mjukvävnad som hör till käkområdet samt käklederna. I södra och östra Europa var tandläkarkunskap länge en specialistgren inom läkaryrket, där man först studerade till läkare och sedan vidareutbildade sig till en orofacial medicinsk kunskap motsvarande den tandläkare har (stomatologi). Internationellt samläser ofta tandläkarstudenter med läkarstudenter de första två-tre åren. För vidare information, se tandläkarutbildning.
Historisk Utveckling av Tandläkarutbildningen i Sverige
Sedan 1797 har det varit ett krav med examen för att få utöva tandläkaryrket i Sverige, och en av de första legitimerade tandläkarna blev Joel Assur samma år. 1898 inrättades den första högskoleutbildningen för tandläkare genom inrättandet av tandläkarinstitutet. 1948 tillkom Tandläkarhögskolan i Malmö, 1956 Tandläkarhögskolan i Umeå och 1967 Tandläkarhögskolan i Göteborg. 1964 blev tandläkarhögskolorna odontologiska avdelningen vid universiteten i respektive stad.
Ensamrätt till Yrket och dess Reglering
På 1960-talet förlorade läkare rättigheten att behandla sjukdomar i tänder och munhåla, vilket från och med då skulle skötas av tandläkare enbart. Detta regleras bland annat under lagen om ensamrätt till yrke där tandläkaryrket skyddas särskilt jämfört med de övriga skyddade yrkena.
Krav på Examen och Legitimation
I Sverige har en tandläkare med examen från odontologisk institution eller fakultet vid universitet eller högskola samt tandläkarlegitimation. Tidigare krävdes att nyutexaminerade tandläkare skulle genomföra en period av allmäntjänstgöring för att erhålla tandläkarlegitimation.
Förändringar i Allmäntjänstgöring (AT)
Den tidigare AT-tjänstgöringen för tandläkare togs bort under 1990-talet på begäran av landstingen eftersom kompetensen ansågs vara fullgod samt att patienterna var för få. Under 2000-talet har landstingen tryckt på för att återinföra perioden, men detta har nekats, bland annat av universiteten, eftersom det har setts som att landstingen velat ha billig arbetskraft i perioder av besparingar.
Trainee Program som Ersättning för AT
Som ersättning för AT-tjänstgöringen erbjuder många landsting, men även privattandläkare, ett år som trainee, vilket i stort innebär samma sak som AT-tiden gjorde. Man tilldelas en mentor som ska ha tid att hjälpa och bistå AT-tandläkaren i sitt yrke.
Djurtandvård och dess Utövare
Djurtandvård får utföras av veterinärer samt sedan 2010 även av tandläkare med kursutbildning.
Behörighetskrav för Tandläkarutbildningen
För att få behörighet till tandläkarutbildningen krävs genomgånget naturvetenskapligt program på gymnasiet. Särskild högskolebehörighet i form av Matematik D/4, Biologi B/2, Kemi B/2 samt Fysik B/2 krävs. Tandläkarutbildningen omfattar i Sverige fem års heltidsstudier och ges vid Karolinska Institutet, Göteborgs universitet, Umeå universitet och Malmö högskola. De första två åren studeras i huvudsak basmedicinska ämnen, såsom exempelvis kemi, anatomi, fysiologi, histologi, mikrobiologi och patologi. Utbildningarna vid de olika lärosätena är inte identiska, där den största skillnaden är att Umeå och Malmö lägger större vikt vid praktisk utbildning, medan Karolinska och Göteborg lägger mer vikt vid forskning och teori. De tre sista åren av utbildningen ägnas främst åt specialisering i diagnostik och behandling av patologiska tillstånd i munhålan och angränsande vävnader. Tandläkarkåren är den enda yrkeskategori som får använda och inneha röntgenapparatur (dock med vissa förbehåll vad avser lokalen) på egen hand direkt efter grundutbildningen.
Specialisering efter Grundutbildningen
Efter minst två års tjänstgöring som legitimerad tandläkare finns möjligheten att vidareutbilda sig inom olika specialistområden. Dessa specialiseringar kan inkludera områden som ortodonti, käkkirurgi och pedodonti. Denna vidareutbildning är ofta krävande och kan ta ytterligare 3-5 år att fullfölja. Specialisttandläkare har fördjupad kunskap inom sitt område och kan hantera mer komplexa fall än en allmäntandläkare.