Yrkesexamen och Legitimation för Tandläkare
Tandläkare är ett yrke som kräver en omfattande yrkesexamen och en formell yrkeslegitimation för att kunna bedriva tandvård på ett professionellt sätt. Tandläkare har rätten att behandla och diagnostisera skador och sjukdomar i munhålan och dess angränsande vävnader.
I Sverige, liksom i många andra länder, är en längre akademisk yrkesutbildning en förutsättning för att erhålla den särskilda legitimationen som tandläkare. Dessutom har tandläkare i Sverige förskrivningsrätt för ett begränsat antal läkemedel, inklusive antibiotika och smärtstillande.
- Yrkesexamen
- Grundläggande medicinsk utbildning
- Specialiserade kurser i odontologi
- Klinisk praktik under handledning
- Legitimation
- Godkänd yrkesexamen
- Registrering hos Socialstyrelsen
- Kontinuerlig fortbildning
- Förskrivningsrätt
- Antibiotika
- Smärtstillande medel
- Begränsat till vissa läkemedelsgrupper
Utbildningens Längd | Krav för Legitimation | Förskrivningsrätt |
---|---|---|
5 år (Sverige) | Godkänd yrkesexamen och registrering | Begränsat antal läkemedel |
Varierar (Internationellt) | Varierar beroende på land | Varierar beroende på land |
Yrkets Omfattning
Tandläkaryrket sträcker sig bortom enbart behandling av tänder, det inkluderar även vård av musklerna och mjukvävnaden i käkområdet samt käklederna. Historiskt sett var tandläkarkunskap i vissa delar av Europa en specialisering inom läkaryrket, där man först blev läkare för att sedan vidareutbilda sig inom orofacial medicin. Internationellt sett delar tandläkarstudenter ofta de första åren av sin utbildning med läkarstudenter.
Historisk Utveckling
Sedan år 1797 har det i Sverige krävts en formell examen för att få utöva tandläkaryrket. Den första högskoleutbildningen för tandläkare etablerades år 1898 med inrättandet av tandläkarinstitutet. Under 1900-talet tillkom flera tandläkarhögskolor som senare blev en del av universiteten i respektive stad.
Reglering av Yrket
På 1960-talet genomgick tandläkaryrket en viktig förändring i Sverige då läkare förlorade rätten att behandla sjukdomar i tänder och munhåla, vilket övergick till att vara en uppgift för tandläkare exklusivt. Denna förändring regleras i lagen om ensamrätt till yrket, som skyddar tandläkaryrket.
Utbildningsvägen
En tandläkare i Sverige måste ha en examen från en odontologisk institution eller fakultet vid universitet eller högskola samt en tandläkarlegitimation. Tidigare var det ett krav att nyutexaminerade tandläkare skulle genomföra en period av allmäntjänstgöring för att erhålla sin legitimation.
Förändringar i Tjänstgöringskrav
Under 1990-talet avskaffades den obligatoriska AT-tjänstgöringen för tandläkare, en förändring som initierades av landstingen. De ansåg att de nyutexaminerade tandläkarnas kompetens var fullgod och att det fanns för få patienter för att motivera tjänstgöringen. Trots påtryckningar under 2000-talet för att återinföra denna period har universiteten nekat, bland annat på grund av misstanken att landstingen endast sökte billig arbetskraft.
Trainee-Program som Alternativ
Som ett alternativ till den tidigare AT-tjänstgöringen erbjuder många landsting och privattandläkare numera ett års trainee-period. Denna praktik liknar AT-tjänstgöringen och inkluderar att traineen tilldelas en mentor som bistår i yrkesutvecklingen.
Djurtandvård
Djurtandvård får utföras av veterinärer och, sedan 2010, även av tandläkare som har genomgått särskild kursutbildning.
Behörighetskrav och Utbildningsstruktur
För att bli behörig till tandläkarutbildningen krävs ett genomgånget naturvetenskapligt program på gymnasiet samt särskild högskolebehörighet. Utbildningen i Sverige är fem år lång och finns vid Karolinska Institutet, Göteborgs universitet, Umeå universitet och Malmö högskola. De första två åren fokuserar på basmedicinska ämnen, medan de följande åren specialiserar sig på diagnos och behandling av patologiska tillstånd i munhålan.
Efter Utbildningen
Efter utbildningen och minst två års tjänstgöring som tandläkare, finns möjligheten att fördjupa sig ytterligare genom specialistutbildning inom olika områden av tandvården.